Årets konstnär på Wedholms: Stina Brockman

Stina Brockman har undersökt skuggornas nyanser i en stor del av sina arbeten. Bilder av inre tillstånd, av oro, inkapsling, utbrott, extas…
Hon har under många år förmedlat den där känslan av att livet, människan, är så mycket mer än det påtagliga, att det dolda, kan ha ett värde. Så blir den lilla världen en spegel av den stora och man kan se det som en fördjupning mot det allmängiltiga.
Stina Brockman hör till de konstnärer och fotografer som skapat sin egen personliga värld av uttryck och precision. Gemensamt för de flesta av Brockmans bilder är att de löser upp skillnaden mellan yttre och inre verklighet, de är öppna för associationer och nya sammanhang.
De flytande kropparna, speglingarna i vatten, obskyra stadslandskap bjuder in betraktaren till egna upplevelser.
Hennes arbeten beskriver ofta människans identitet så som den visar sig genom kroppen. Hon intresserar sig för vad som döljs under normer och konventioner och undersöker till exempel dolda aspekter av maskulinitet, sårbarhet, aggressivitet och sensualism.
Hon är välkänd för sin integritet och för sin originalitet liksom för det emotionella innehållet i sina bilder.
Från 1970-talet till omkring år 2000 använde sig Stina Brockman av storformatskameror. Hon utnyttjade äldre fotografiska metoder för att skapa ett mer nyanserat bildspråk.
Idag tänjer Brockman gränserna genom att använda den digitala teknikens defekter för att skapa nya sensationer. Ett sökande bland tekniska ofullkomligheter för att skapa kvaliteter som är vackra, expressiva och användbara.
De bilder av situationer, porträtt och människors outgrundlighet, som hon skildrade som ung fotograf, får nu ett svar i form av nya frågor.